Enligt dokumentärfilmen After Work (Erik Gandini, 2023) upplever så många som 85 % av världens arbetande befolkning att de utför sitt arbete utan känsla av lust eller djupare mening. Denna siffra speglar en samhällsstruktur där arbetet ofta reduceras till ekonomiskt tvång snarare än en källa till personlig utveckling, kreativitet och gemenskap.
Samtidigt befinner vi oss i en teknologisk tidsålder där artificiell intelligens (AI) och automatisering snabbt utvecklas och kan ta över allt fler repetitiva, monotona och potentiellt riskfyllda arbetsuppgifter. Denna utveckling öppnar för en möjlig samhällsomvandling: om maskiner kan ersätta människors icke-meningfulla sysslor, kan människor istället ägna sig åt arbete med högre socialt och ekologiskt värde.
Ett tydligt exempel är naturrestaurering och trädplantering. Forskning visar att återställandet av skogar och ekosystem är avgörande för att mildra klimatförändringar, motverka förlusten av biologisk mångfald och stärka jordens och därmed människornas resiliens. FN uppskattar att återbeskogning av omkring en miljard hektar skulle kunna absorbera en betydande del av de globala koldioxidutsläppen. Om människor som idag upplever sina arbeten som meningslösa istället engagerades i sådana aktiviteter, skulle detta inte bara bidra till planetens överlevnad, utan även ge individen en känsla av syfte och gemenskap.
För att en sådan framtid ska bli möjlig krävs dock att flera grundläggande principer styr utvecklingen av AI:
Säkerhet: AI-system måste designas så att de inte orsakar skada, varken fysiskt eller socialt.
Intention (Alignment): AI:s mål måste överensstämma med mänskliga värderingar som fred, rättvisa och hållbarhet.
Transparens och ansvar: Det måste vara tydligt hur AI fattar beslut och vem som bär ansvaret.
Rättvisa och integritet: AI får inte förstärka sociala orättvisor eller hota människors fri- och rättigheter.
Mänsklig kontroll: Beslut som påverkar liv, hälsa och säkerhet måste alltid kunna avbrytas eller styras av människor.
Utan dessa ramar riskerar samma teknologier att användas i militära syften, där modulära och nästan oförstörbara AI-drivna maskiner skulle kunna utvecklas för krig. Då förvandlas de från verktyg för mänsklig frigörelse till hot mot mänskligheten.
Slutsatsen är att AI inte är neutralt. Det är ett verktyg som kan förstärka människans kapacitet i valfri riktning. Den avgörande faktorn blir därför inte teknologins möjligheter i sig, utan människans intention: väljer vi att använda AI för krig och kontroll, eller för att skapa mening, gemenskap och hållbarhet?