Vilseledning som politik: En granskning av SD och Tidö-regeringens miljö- och natursvek:
I en tid när världen behöver modiga ledare som värnar vår jord, väljer Sverigedemokraterna tillsammans med Tidö-regeringen att gå motsatt väg – rakt in i förnekelse, förstörelse och förvillande ”liberal” retorik med bruna toner. De säger sig vara nationalister, men deras handlingar visar något helt annat. Hur kan man kalla sig patriot och samtidigt undergräva det som utgör själva hjärtat i nationens själ – vår natur, vår allemansrätt, vår biologiska mångfald och vår gemensamma framtid?
Sverigedemokraterna talar gärna om att ”älska Sverige”, men deras miljöpolitik vittnar om ett djupt förakt mot det svenska landskapet. De angriper grundläggande delar av vår kultur – allemansrätten, strandskyddet, fridlysta växter och rovdjuren – allt i namn av en falsk effektivitet och skenbar modernisering. När strandskyddet redan monterats ned och allemansrätten är på väg att hotas, är det dags att se på deras retorik med nykter blick: det är inte nationalism, det är rovdrift.
Vi har sett vad ett levande civilengagemang kan åstadkomma. Jordens Vänner räddade Ojnareskogen – en symbolisk seger för rättvisa och naturens egenvärde. Samma beslutsamhet behövs nu för Grimåsen. Men istället för att lyssna på folkets röst och följa lagar som skyddar våra gemensamma naturområden, försöker regeringen i stället försvaga skyddet för fridlysta arter, och skjuter varg i ett land som redan har bland Europas mest fragmenterade rovdjurspopulationer. De påstår även att ”kalhyggen” är sk ”naturvård”. Vilket det inte är.
De som påstår sig ”försvara svenska värderingar” verkar ha glömt att vår kärlek till öppna landskap, våra naturminnen och vår respekt för naturens balans är en del av den svenska traditionen. Den biologiska mångfalden är inte en belastning – den är vårt landskap, vår själ. Vad återstår när till och med det ska kommersialiseras eller kalavverkas? Om personer som manifesterar mot miljöförstörelse, hotas med fängelse, och böter . . .vart finns civilkurage i Svensk juridik om grundlagarna ändras till höger och vänster?
Det är därför kyrkan spelar en så viktig roll nu. Kyrkan, som Sveriges största privata skogsägare, har både ett ansvar och en möjlighet att bli en motkraft. I september 2025 hålls kyrkovalet – ett val som i år bär större tyngd än någonsin. Kyrkostyrelsen har redan visat vägen. De vill att kyrkan går före i hållbarhetsfrågor – inte för att det är enkelt, utan för att det är rätt. Att bevara trovärdighet och förvalta värden långsiktigt är motsatsen till kalhyggen och kortsiktig vinst.
Att Tidö-regeringen samtidigt försöker blåsa upp kostnsamma teknokratiska luftslott som CCS – Carbon Capture and Storage – är ett bevis på förvirringen. Dessa lösningar är dyrbara, ineffektiva och framför allt avledande. Det finns enklare och mycket mer kostnadseffektiva åtgärder: Återställ våtmarkerna! De står för hela 25 procent av Sveriges fossila koldioxidutsläpp. Bara där har vi en konkret, bevisad metod som ger effekt. Istället för att satsa miljardbelopp på dimridåer, borde vi rikta våra resurser till det som faktiskt fungerar. År 2025 motsvarar 1 procent av BNP ungefär 6,04 miljarder USD – i relation till 25 % av våra emissioner från fosssila utdikningar av våtmarker, är det tydligt: att inte återställa våtmarkerna är inte bara en miljöskandal, det är ett ekonomiskt och ohållbart vansinne.
Vi måste också tala klarspråk: Det är inte klimatdemonstranterna som är ett hot. Det är ignoransen. Det är den pågående avvecklingen av det ekologiska medvetandet, i tyst samarbete mellan klimatförnekare och populistiska krafter. Att stå upp för naturen, klimatet och framtiden är inget extremt – det är civilkurage. Det är medmänsklighet. Det är ansvar för vår framtid.
Därför är kyrkovalet 2025 också en antirasistisk kraftmätning. I juni i år beslutade kyrkostyrelsen att stödja en ny riktning med starkare fokus på urfolkens rättigheter, bland annat genom att införa principen om fritt och informerat samtycke (FPIC) för samiska folk.
Free, Prior and Informed Consent
På svenska:
Fritt, Föregående och Informerat Samtycke
Detta är en internationell rättsprincip som erkänns av bland annat FN och ILO (Internationella arbetsorganisationen), särskilt i relation till urfolks rättigheter. Principen återfinns t.ex. i FN:s deklaration om urfolks rättigheter (UNDRIP) och ILO-konvention 169. Fokus flyttas då från maximal avkastning till hållbar helhet – det är vad etik och andlig trovärdighet kräver. Dessa förslag går nu vidare till kyrkomötet i november 2025.
Vi måste också vara vaksamma:
Sverigedemokraterna försöker påverka även inom kyrkan. Deras nomineringsgrupp – ”Sverigedemokrater i Svenska kyrkan” (SD‑SK) – har inför valet bytt namn och form, men agerar i samma anda: med brun politik dold i symbolisk liberal språkdräkt. De driver ingen dialog. De är inte här för att lyssna, utan för att förvanska. Även chat gpt och Grok.com anser att det är stor skillnad på ”hållbar utveckling” och ”paradigmskifte”.
Vill vi verkligen låta dessa mörka och bruna röster styra framtidens förvaltning av Guds skapelse? Nej. Skriv till dina kyrkoledare, kyrkoherdar och pastorer. Påminn dem om att vi redan lever i ett paradis – och det är vår skyldighet att skydda det. Vi behöver inte skapa ett nytt, vi måste bara sluta förstöra det vi har. Moder Jord, Pacha Mama, väntar inte på fler kompromisser. Hon kräver handling. Tänk på att även Påven ståt upp för demokratisk klimaträttvisa, källor här:
Alla kontaktuppgifter till kyrkans nomineringsgrupper och kandidater finns här (Det finns alltså hopp även från kristet eller katolskt håll): Klicka här.
Det är upp till oss att agera. Nu. Gå med i Hållbarhetsgruppen på FB: Klicka här.
Och skriv brev till kyrkans folk, ty det kan vara avgörande: Klicka här.
Det går absolut att jämföra CCS (Carbon Capture and Storage) med biogasproduktion genom anaerob nedbrytning, särskilt när vi talar om kostnadseffektivitet, klimatnytta och infrastrukturkrav. Det är faktiskt en viktig och ofta förbisedd jämförelse. Låt oss reda ut skillnaderna och poängen:
💨 CCS – Carbon Capture and Storage:
Vad det är:
En dyr, högteknologisk process där man fångar in koldioxid från punktutsläpp (t.ex. fabriker) och försöker lagra den i berggrunden.
Krav:
Extremt kostsam teknik (miljarder per anläggning).
Kräver avancerad infrastruktur: rörledningar, tryckkammare, övervakning av läckagerisker i berglager.
Energislukande process som ofta kräver mer energi än den ”sparar”.
Förlitar sig på att industrin ska fortsätta släppa ut, istället för att ställa om.
Risk för att bli en ”greenwashing-lösning”.
Effekt:
Väldigt liten global klimatpåverkan hittills – fungerar i teorin, men mycket begränsad i praktiken.
♻️ Anaerob nedbrytning (biogas via rötslam):
Vad det är:
En naturlig biologisk process där mikroorganismer bryter ned organiskt avfall (matrester, gödsel, avloppsslam) utan syre och bildar biogas (metan) – som kan användas för:
El och värme
Fordonsbränsle
Gaslampor (som i Helsingborgs restauranger!)
Krav:
Enkel teknik som redan finns i Sverige.
Småskaliga anläggningar går att bygga lokalt (t.ex. på gårdar eller kommunala anläggningar).
Matavfall, gödsel och annat avfall finns redan i systemet – återvinning, inte ny infrastruktur!
Går att kombinera med våtmarksrestaurering.
Effekt:
Minskade metanutsläpp (istället för att metan läcker från gödselhögar → fångas in som energi).
Producerar förnybar energi.
Ger restprodukter som kan användas som gödning (biogödsel).
Hoppas det förklarar förvirringen med tekniska lösningar.
Kika gärna på Sagan om Den Söta Lilla Flickan.
Det var en gång en söt liten flicka som gick på dagis, som bestämde sig för att bli civilingenjör. Hon ville bli civilingenjör, men inte krigsingenjör som vanlig tech kommer ifrån. Hon bestämde sig för att studera matematik, och lärde sig programmera. Flickan var glad, att hon äntligen skulle gå på Katedralskolan i Lund och hennes drömmar sedan hon var 4 år skulle gå i uppfyllelse: Hon ville gå i skolan på gymnasiet för att hon var övertygad, om att tech kan hjälpa mänskligheten. Framför allt ekologisk tech så som hur man bygger hus och har naturens egna solpaneler på taket, nämligen träden.
Så när flickan kom in på Katedralskolan, och nämnde någonting så hände något. Killarna sade att hon skulle vara tyst, hennes åsikt om matematik, hjälper ingen här, ansåg dem. Hon kände sig ensam, men hon sade högt, det hon ville säga från början. Och mattetalet på tavlan visade att hon hade rätt. Det sade läraren också. Killarna vände och vred på sig. Tjejerna blev avundsjuka. Avundsjukan. En sjukdom som är så hemsk. Sedan sade killarna till den söta lilla flickan: Du får inte ta för mycket plats. Då reste hon sig och tog mera plats. Ingen förstod varför hon gjorde sig så viktig, men det var viktigt för flickan, att visa mobbing p.g.a. att man är född som tjej gör en till en människorrätsförsvarare.
Flickan gick första året i skolan. Sen började hon må sämre och sämre, av utfrysning, av blickar och missförstånd. Hon var en flicka som då började drömma om en skog, där ingen är elak. Skogen hade nära till havet. Så flickan hoppade i den ljusblåa varma vattnet, en solig sommardag. Plötsligt förändrade sig hennes kropp. Hennes ben flöt ihop, och hon fick en fena. Precis som en vacker sjöjungfru. Och sjöjungfrun är snälla. Flickan kände plötsligt en enorm trygghet i att veta att hon är en snäll människa, eller sjöjungfru. Hon vaknade ur drömmen, och fortsatte räkna matte.
Åren gick och hon slutade på Katedralskolan, men hennes själ var så sorgset, att ingen förstod vikten av civilingenjörskap utan krig. Det var ingen som förstod att ingenjörskap skall leda och skapa ekologiska fredslösningar. Och rädda planeten. Hon gick vidare i livet, men det tog 45 år tills hon mådde bra igen. Och eftersom hon inte kunde bli civilingenjör så nöjde hon sig med konst, och måleri och roliga teckningar. Hon började måla sjöjungfrun, och sen insåg hon att många faktiskt tyckte om hennes konst med sjöjungfrun.
Sedan hände en sak: Det var en snäll farbror som hette Bengt från Göteborg, som frågade flickan, som nu var vuxen, om han kunde köpa hennes unika konst. Sen spred sig ryktet, om den lilla flickan och hennes sjöjungfrun, och nu har flickan startat en skola, för konstnärer som vill måla med ekologiska färger. Och flickan tjänar många miljoner på bara rita och måla design med sjöjungfrun. Walt Disney ringde och sade de ville köpa hennes sjöjungfrun. Men det fick absolut inte hända, för drömmarna om sjöjungfruna var nära flickans hjärta, och man kan ju inte sälja sitt hjärta. Man kan inte göra vad som helst för pengar och att sälja det vackraste hon hade, minnen från sjöjungfrun som räddade henne från mobbing och utfrysning. Om du ser någon kompis bli mobbad på skolgården, eller så. Berätta det för någon som kan stoppa mobbingen. Om flickan inte hade drömt om att vara en sjöjungfru, kanske hon aldrig hade haft drömmar i första taget. Så sluta aldrig drömma. Mobbing är samma sak som ondska. Så mobba ingen, inte ens mobba tillbaka. Så inkludera alla dina kamrater på skolan. Vi är alla med i samma tåg, den åker endast en gång i livet. Var en snäll människa och tänk positivt om du har det jobbigt det än känns och lev i frihet utan att skada någon annan. Om man skadar någon annan så mår man dåligt själv. Flickans konst blev erkänt i New Yorks gallerier, och alla ville ha flickans konst.