CCS-tekniken (Carbon Capture and Storage) kräver enorma resurser och lång tid att bygga, utan att ge några konkreta resultat i jämförelse med hur resurskrävande den tekniken är. Om vi verkligen vill hitta lösningar för att tjäna pengar och skydda klimatet, borde vi i stället satsa på att bannlysa torv och rädda våtmarker – områden som verkligen kan göra skillnad då utbrytning av torv står för 25% av CO2 emissioner i Sverige. Det finns alltid pengar till krig, men aldrig till att skydda våra viktiga våtmarker.
36 miljarder kronor går till CCS, trots att tekniken inte verkar bidra med någon verklig nytta. Och när vi ser på filmen After Work, där det sägs att 85% av världens arbetande befolkning vantrivs på sina jobb, borde vi istället fundera på hur vi kan omplacera arbetare och bygga upp urbana gröna miljöer, eller plocka plasten i haven. De skulle kunna arbeta tillsammans för att återställa våtmarker eller bidra till en grön, urban infrastruktur som skulle skapa många gröna jobb utan green wash-shopping.
Det känns som om denna idé med CCS bara är en Greenwash – ett sätt att ”kompensera för klimatet” utan att verkligen göra något meningsfullt. Varför inte istället fokusera på att återställa våtmarker, som verkligen kan ge resultat?
När Tidö-regeringen (och deras liberala retorik) försöker dölja sin politik med prat om ”naturliga kalhyggen” och tog bort strandskyddet, borde de ha lärt sig något av klimat- och miljövännerna. Som jag sa tidigare – detta kommer sluta i kaos. Tidö har redan tagit bort strandskyddet och verkar inte alls värna om det som är mest svenskt och viktiga för vår natur, så som myrar och våtmarker. Skall Allemansrätten attackeras med? Deras förslag känns bara som en löjlig liberal retorik med en dold politisk brun agenda.
Alla vet att nationalister inte har landets bästa i åtanke – vill de fortsättningsvist ta bort allemansrätten och inte skydda biodiversiteten? Allemansrätten har historiskt och juridiskt skyddat oss och våra naturvärden, som till exempel Ojnare Skogen. Den rätten har också varit juridiskt viktig för miljöorganisationer som Jordens Vänner. Istället för att prioritera så kallad ”grön teknik” som ofta framstår som teknologiskt – skryt – avancerad men i praktiken erbjuder begränsad miljönytta i relation till kostnaden för samhället, bör större fokus läggas på beprövade, biologiskt baserade energilösningar såsom biogasproduktion. Genom att utnyttja anaerob bakterienedbrytning av organiskt avfall – en process som kräver enbart anaeroba mikroorganismer och relativt enkel infrastruktur i form av täta behållare – kan vi omvandla matavfall och annat organiskt material till biogas, vilket i sin tur kan användas som energikälla för exempelvis belysning i restauranger och andra verksamheter.
Detta möjliggör ökad lokal energisjälvförsörjning samtidigt som vi minskar mängden organiskt avfall som annars hade bidragit till övergödning och försämrad vattenkvalitet genom utsläpp av bio- och rötslam. Dessa restprodukter, som finns i riklig mängd, utgör en resurs snarare än ett avfallsproblem – givet att de hanteras med rätt teknologi och strategi.
Vidare bör teknik som koldioxidinfångning och -lagring (CCS) inte ses som en lösning i sig, särskilt inte om vi samtidigt fortsätter exploatera koldioxidbindande ekosystem som torvmarker. En helhetssyn krävs där tekniska lösningar kompletteras med naturbaserade strategier, snarare än att ersätta dem.