Konstnär & Musiker

Jag heter Eva Guillén efter en Nicaraguansk revolutionär år 1980. Jag är miljö- och naturvetare från Katedralskolan i Lund, med livslångt intresse för hållbarhet & Fair Trade. Jag hjälper ditt företag att sticka ut på en nästan outnyttjad marknad – utan att riskera greenwashing så som klimatkompensation.

Miljö- & Klimatvetare

Varför är fred hållbart? Därför att samtliga produkter som säljes har någon inverkan på freden, klimatet- och miljön och även på ursprungsbefolkningar. Jag skriver artiklar med semantik. Inga meningslösa avhandlingar på universitetet. Jag var miljönisse sedan jag föddes och var världsmedveten.

Hållbarhetsgrupp

Jag tror på att lyssna på både barn och äldre som bär på klokskap och erfarenhet. Som admin i Hållbarhetsgruppen på Facebook vill jag inspirera fler att kämpa för naturens rättigheter. Liksom Client Earth i Australien som är en stor förebild som fått urinvånares och skogens rättigheter att gälla. Jag är även fotomodell.

Operation Condor och Metro Sur

Publicerad den av Zero Waste Movement

När staten dödar: från Operation Condor till moderna federala insatser i USA

Statens våldsmonopol, rättsstat och demokratisk erosion

I januari 2026 har Minneapolis, Minnesota, blivit centrum för en omfattande federal säkerhetsoperation benämnd Operation Metro Surge. Tusentals federala tjänstemän från bland annat U.S. Immigration and Customs Enforcement (ICE), U.S. Customs and Border Protection och Border Patrol har mobiliserats för att verkställa migrationslagstiftning, genomföra gripanden och hantera protester i Twin Cities-området.

Det som initialt presenterades som en förstärkt insats mot migrationsrelaterade brott har utvecklats till en bredare konflikt om statens användning av våld. Flera dödliga konfrontationer mellan federala agenter och civila har rapporterats. I uppmärksammade fall, däribland skjutningarna av Renée Good och Alex Pretti, har myndigheter hävdat självförsvar medan lokala politiker och jurister pekat på videomaterial som tyder på oproportionerlig våldsanvändning.

Det centrala problemet är inte enbart de enskilda incidenterna, utan mönstret: när extraordinära säkerhetsinsatser blir normaliserade riskerar undantagstillståndets logik att integreras i vardagsstyrningen.

Historisk parallell: Operation Condor

Under 1970- och 1980-talen samarbetade militärregimer i Argentina, Chile, Uruguay, Paraguay, Brasilien, Bolivia och El Salvador inom ramen för Operation Condor. Syftet var att identifiera, övervaka, kidnappa, tortera och eliminera politiska motståndare över nationsgränser.

Condor präglades av:

  • Systematiska försvinnanden

  • Tortyr och extrajudiciella avrättningar

  • Underrättelsesamarbete i hemlighet

  • Nästan total straffrihet

Det var ett institutionaliserat statligt våld, legitimerat genom retoriken om ett existentiellt krig mot “kommunismen”.

Likheter och skillnader

En seriös analys kräver att vi både undviker överdrivna liknelser och erkänner strukturella paralleller.

1. Öppenhet kontra hemlighetsmakeri

Condor-opererade i hemlighet och förnekades officiellt under lång tid. Dagens federala insatser i USA sker formellt inom lagens ram och under medial samt juridisk granskning. Skillnaden är avgörande: USA är fortfarande en konstitutionell rättsstat.

Men transparensens existens betyder inte att maktmissbruk är omöjligt. När tillgång till information begränsas och ansvarsutkrävande fördröjs uppstår legitimitetsproblem.

2. Målgrupper

Condor riktade sig explicit mot politiska motståndare. ICE:s uppdrag är formellt migrationsrelaterat. Ändå uppstår en farlig glidning när breda säkerhetsoperationer drabbar civila miljöer och skapar kollektiv rädsla.

Historiskt vet vi att när säkerhetspolitik definieras expansivt riskerar allt fler grupper att inkluderas i hotbilden.

3. Rättsstatens institutioner

En avgörande skillnad är förekomsten av fungerande domstolar, fri press och civilsamhälle i USA. Dessa institutioner är resultatet av lång demokratisk kamp.

Men rättsstatliga strukturer är inte självupprätthållande. De kräver kontinuerligt försvar. När politiska ledare ifrågasätter domstolars legitimitet, försvagar tillsynsmyndigheter eller angriper medier, urholkas systemets motståndskraft.

Statens våldsmonopol och dess gränser

Max Webers klassiska definition av staten som innehavare av det legitima våldsmonopolet förutsätter just legitimitet. Våld blir legitimt endast när det är:

  • Lagbundet

  • Proportionerligt

  • Nödvändigt

  • Ansvarsutkrävbart

När dessa kriterier försvagas uppstår en normativ kris. Historien visar att övergången från selektiv repression till systematiskt övervåld sällan sker abrupt; den sker gradvis, genom normalisering.

Krigsretorik — vare sig den gäller ideologi eller migration — tenderar att expandera statens handlingsutrymme. Det är här parallellen till 1970-talets Latinamerika blir analytiskt relevant: inte som identisk situation, utan som varningsmönster.

Civil reaktion och demokratisk motkraft

I Latinamerika ledde Condor till massförsvinnanden, politisk exil och generationer av trauma. I Minneapolis har federala insatser utlöst protester, rättsliga prövningar och politisk opposition.

Den avgörande skillnaden ligger i möjligheten till offentlig mobilisering. Där protester är möjliga finns fortfarande demokratiskt utrymme.

Men demokrati mäts inte bara i möjligheten att protestera, utan i statens respons på protesten.

Relevans för Sverige

Utvecklingen i USA är inte en mall för Sverige, men den illustrerar hur snabbt säkerhetsdiskurser kan förändra maktbalansen mellan stat och individ.

När migrationspolitik beskrivs som ett “paradigmskifte” och när politiska företrädare uttrycker beundran för mer repressiva modeller, måste en principiell fråga ställas:

Var går gränsen för statens våldsanvändning i en demokrati?

Detta är inte en partipolitisk fråga utan en rättsstatlig. Demokratier dör sällan genom plötsliga kupper; de försvagas genom gradvisa förskjutningar där extraordinära åtgärder blir norm.

En tydlig markering

Historisk erfarenhet visar entydigt:
Statligt våld som saknar proportion, transparens och ansvarsutkrävande leder inte till stabilitet — det leder till polarisering, misstro och i värsta fall systemisk repression.

Krig — oavsett om det förs mot ideologier, droger, terror eller migration — tenderar att expandera statens befogenheter bortom det ursprungliga syftet.

Det är därför en konsekvent demokratisk hållning måste vara tydlig:

  • Våld är statens yttersta medel, inte dess normala verktyg.

  • Säkerhet får aldrig ersätta rättssäkerhet.

  • Historiska erfarenheter av statligt övervåld måste tas på största allvar.

Att påminna om detta är inte alarmism. Det är politisk realism.

kategori: Zero Waste Movement