Enligt globala undersökningar vill nästan nio av tio människor världen över se en hållbar och fredlig utveckling. Samtidigt behandlas teknologi ofta som neutral – som om dess ursprung inte spelade någon roll. Men historien berättar något helt annat.
Många innovationer som vi idag kallar civil teknik har sina rötter i krigsindustrin. Från drönare som först användes för att attackera människor i konflikter som i Syrien, till kamerautrustning som idag pryder turistfoton vid Turning Torso, visar det hur lätt vi glömmer teknikens ursprung. Begreppet civilingenjör har därför sin förklaring: det är ingen slump att det ursprungligen handlade om att tillämpa teknisk kunskap både för civila och militära syften.
Ett skrämmande exempel är kärnfysiken. Under 1950‑ och 1960‑talen ledde atomvapenprov i bland annat Australien till massiva skador på miljön, inklusive dödade korallrev, innan Genève‑avtalet lyckades stoppa testandet. Trots detta tycks politiska beslut ibland bortse från folkets röst – som 1980, när Sverige valde att avveckla kärnkraften efter en folkomröstning. Om kärnkraften nu återigen främjas, både civilt och potentiellt militärt, måste vi fråga oss: vilka intressen tjänar dessa beslut egentligen?
Forskning visar också att kärnkraft innebär hälsorisker, bland annat förhöjd risk för cancer vid olyckor och vid långsiktigt avfallshanterande. Samtidigt finns starka argument för självförsörjande, fredliga och hållbara energisystem, som småskaliga gårdar och förnybar energi, vilka inte bara främjar miljön utan även global fred.
Ett växande problem är mördarrobotar. Om vi inte förbjuder dessa är det en tekniskt livsfarlig situation: robottar som saknar planerad ålderdom (planned obsolescence) och som inte kontrolleras av fredliga intentioner kan utgöra en direkt risk för mänskligheten, men också för andra planeter som Mars eller satelliter kring månen. Mer information om dessa faror finns bland annat på Svenska freds- och skiljedomsföreningens hemsida.
FN:s grundlag, FN‑stadgan, sätter tydliga normer för internationellt agerande. Artikel 2.4 säger att medlemsländerna ska avstå från hot eller användning av våld mot andra staters territoriella integritet eller politiska oberoende. Det är ett juridiskt uttryck för det vi vill uppnå: fred, säkerhet och respekt mellan nationer, vilket i sin tur är en grundförutsättning för hållbar utveckling. Men vilka lagar reglerar dessa FN-stadgan: Och hur ska vi kräva detta av mördarrobotar?
Det är dags att ifrågasätta dubbelmoralen: varför accepterar vi att teknologi först skapas för krig, men sedan normaliseras när den blir civil? Och hur ska vi be FN att beräkna och förbjuda CO2 emissioner från Krig? Ty Greta Thunberg och hennes senaste video visar tydligt att CO2 emissioner från krig inte tas i beräkning enligt FN. Vem tjänar då på det? Inte livet och inte planeten i varje fall. Och varför ignoreras då politiska beslut folkets vilja för hållbarhet och säkerhet? Teknik och politik kan användas med en BRA intention – för framsteg – men bara om de sätts i tjänst för fred, rättvisa och medmänsklighet.
